1854-1931 English Thomas Cooper Gotch Gallery In Newlyn he worked first at painting local scenes in the then-fashionable realist manner. But even these often had a romantic edge, such as The Wizard or an obvious love of surface colour. In 1891 a visit to Florence, Italy, opened his eyes to the work of the romantic European symbolists. He took the brave step of changing his style, to make romantic decorative paintings, when the prevailing fashion was against him. His first work in this new style was My Crown and Sceptre (1892), which was the progenitor to his most well-known work The Child Enthroned (1894). The latter, on original exhibition, was hailed by The Times newspaper as the star of that year's Royal Academy show. Until that time, his new style of work had drawn much critical scorn. He painted religious Christian scenes, history painting, portraits, and a few landscapes. His best-known paintings, which form the bulk of his work, usually portray girl-children in ornate classical or medievalist dress. The appearance of the girls in his paintings is often noted as being very modern. Gotch was a close and lifelong friend of Henry Scott Tuke, whose work featured a parallel focus on the boy-child. Gotch's lifelong adoration of the beautiful girl-child was shared by other Victorian giants such as John Ruskin and Lewis Carroll. His emotionally-charged work was immensely popular and critically acclaimed for most of his life, although interest in neo-romanticism waned after the First World War and he turned to watercolours of flowers. He also illustrated books, such as Round About Wiltshire, The Land of Pardons (an early study of Breton folklore & Celtic Christianity), and contributed illustrations to school readers such as Highroads of Literature. A retrospective show was held in Newcastle in 1910, and a memorial exhibition in Kettering in 1931.  Related Paintings of Thomas Cooper Gotch :. | The Flag | They Come | Alleluia | The Child Enthroned | The Flag |
Related Artists:
Johann Geyer
painted Columbus and the Egg in 1847 1807-1875
ulrika eleonora
Ulrika Eleonora d.y., född 23 januari 1688, död 24 november 1741, var regerande drottning av Sverige 1719-1720, dotter till Karl XI och Ulrika Eleonora av Danmark, syster till Karl XII samt kusin till August den starke, Fredrik IV av Danmark och Fredrik IV av Holstein-Gottorp. Hon gifte sig 24 mars 1715 med Fredrik av Hessen, den blivande Fredrik I, men förblev barnlös. Ulrika Eleonora föddes den 23 januari 1688 på Stockholms slott som dotter till kung Karl XI och Ulrika Eleonora d.ä. Under barndomen förbisågs hon av alla för sin äldre, livligare och mera begåvade syster Hedvig Sofia. Så snart hon blivit giftasvuxen fick hon många friare, bland andra blivande Georg II av Storbritannien och arvprins Fredrik av Hessen-Kassel. Redan 1710 begärde denne hennes hand, men deras trolovning tillkännagavs inte förrän den 23 januari 1714. Bilägret firades den 24 mars 1715. Under Karl XII:s vistelse utomlands var hon, efter Hedvig Sofias död (1708), den enda myndiga medlemmen av kungahuset inom riket om man borträknar hennes åldriga farmor (Hedvig Eleonora). I slutet av 1712 eller början av 1713 hade Karl XII tankar om att göra sin syster Ulrika Eleonora till regent, men fullföljde inte denna plan. Det kungliga rådet däremot övertalade henne att bevista dess sammanträden för att i henne erhålla ett stöd. Första gången hon infann sig i rådet, 2 november 1713, beslöts också om sammankallande av en riksdag. Det s.k. rörelsepartiet vid denna riksdag ville att prinsessan i kungens frånvaro skulle göras till riksföreståndarinna "såsom närmaste arvinge till kronan och regementet". Detta förslag motarbetades av Arvid Horn och rådet, som fruktade att svårigheterna för en ändring av regeringssättet därigenom skulle ökas. Prinsessan visade emellertid ständerna stort intresse för landets angelägenheter. I sina brev till kungen uppmanade hon honom att återvända hem och varnade honom för möjliga följder av hans frånvaro. Med hans samtycke undertecknade hon under den följande tiden alla rådets skrivelser, utom dem som var ställda till honom, för i sin egenskap av vice regent var hon ett med kungen enligt dennes uppfattning. Mera sällan deltog hon i rådets förhandlingar.
TIZIANO Vecellio
Italian painter, Venetian school (b. 1490, Pieve di Cadore, d. 1576, Venezia).